Ohälsa Attityder

Psykisk ohälsa – attityder, kunskap, beteende

En befolkningsundersökning 2009


Lars Hansson

CEPI

Januari 2010

Bakgrund

Regeringen har uppdragit till Handisam att i samarbete med Nationell samverkan för psykisk hälsa (NSPH) utforma och driva ett riksomfattande program för att öka kunskapen om och förändra attityder till personer med psykisk sjukdom och psykiska funktionshinder. I förarbetet till detta program skall Handisam/NSPH bland annat genom en befolkningsstudie undersöka och analysera attityder, kunskap och beteenden bland allmänheten om personer med psykisk sjukdom och psykisk funktionsnedsättning. Denna befolkningsundersökning och följande undersökningar under 2010 och 2011 kommer också att utgöra en del av utvärderingen av attitydprogrammets effekter med avseende på attityder, kunskap och beteenden hos allmänheten.

Uppdraget

Centrum för Evidensbaserade Psykosociala Insatser (CEPI) genomför på uppdrag av Attityduppdraget tre befolkningsundersökningar som avser attityder, kunskap och beteende avseende psykisk sjukdom. Undersökningen skall i sin helhet ge underlag för att beskriva hur allmänhetens attityder till personer med psykisk sjukdom och psykisk funktionsnedsättning förändras under den period Attityduppdraget pågår. Uppdraget omfattar bearbetning och rapportering av resultaten från dessa befolkningsundersökningar. Rapporten skall omfatta en beskrivning av attityder, kunskaper och beteenden för hela materialet och uppdelat på relevanta bakgrundsvariabler, jämförelser mellan undergrupper och i de följande befolkningsundersökningarna också jämförelser över tid. Undersökningarna genomförs under hösten 2009, 2010 och 2011.

Syfte och frågeställningar

Undersökningens syfte är att i ett representativt svenskt befolkningsurval beskriva och analysera, kunskap, beteende och attityder till personer med psykisk ohälsa. Syftet är också att undersöka skillnader mellan olika undergrupper i befolkningen med avseende på en rad sociodemografiska faktorer som ålder, kön, inkomst, utbildning och olika typer av personlig erfarenhet av psykisk sjukdom.

Metod

Urval

Datainsamlingen har genomfört av opinionsinstitutet NOVUS Group. NOVUS äger en webbpanel omfattande ett tvärsnitt av den svenska befolkningen som använts i undersökningen. Panelen är befolkningsrepresentativ avseende ålder, kön och region i åldersspannet 16-74 år. Urvalet för undersökningen utgörs av ett allmänhetsurval stratifierat för kön, ålder samt postnummer. Detta urval utgjordes av 3701 personer med ett slutligt deltagande av 2053 personer, en svarsfrekvens på 55,5 %. Härutöver har, mot bakgrund av attityduppdragets uppläggning, gjorts tilläggsurval för tre specifika målgrupper:

  1. 25-45 år bland allmänheten, även här stratifierat inom åldersintervallet på kön, ålder samt postnummer.
  2. Regioner, här drogs ett allmänhetsurval inom valda regioner, stratifierat på kön samt ålder.
  3. 25-45 år i regionerna, stratifierat på kön samt ålder.

För varje enskilt urval har skickats 2-3 påminnelser, med cirka en veckas mellanrum. För att säkerställa materialets representativitet har det efterstratifierats och viktats efter kön, ålder samt valresultat 2006. Undersökningen genomfördes oktober-november 2009. Bakgrundsuppgifter för deltagarna visas i tabell 1.

Frågeformulär

Fyra olika frågeformulär har använts i den webbaserade enkäten.

Community A ttitudes towards Mental Illness (CAMI)

Frågeformuläret CAMI konstruerades ursprungligen av Taylor och Dear (1981) och innehöll i den ursprungliga versionen 40 påståenden om attityder till psykisk ohälsa. I denna undersökning har en vidareutvecklad svensk version använts CAMI-s, innehållande 20 påståenden fördelade på tre attitydfaktorer som handlar om vidsynthet/pro-integration, rädsla/undvikande och inställning till en samhällsbaserad psykiatri. I frågeformuläret tar respondenten ställning till respektive påstående på en sex-gradig skala från instämmer inte alls =1 till instämmer helt och hållet = 6 (Högberg m fl 2008). För vissa analyser har svaren dikotomiserats så att svarsalternativen 1-3 = instämmer inte och svarsalternativen 4-6 = instämmer.

Fear of and Behavioural Intentions toward the mentally ill (FABI)

FABI innehåller 10 påståenden, ett om rädsla och nio om förväntade beteenden i olika typer av situationer eller kontakt med personer med psykisk ohälsa (Wolff m fl 1996). I denna undersökning har en svensk version använts som omfattar de nio påståendena om förväntade beteenden (Högberg m fl 2008). Samma sex-gradiga svarsskala som i CAMI har använts och svaren har i vissa analyser dikotomiserats på samma sätt.

Mental Health Knowledge Scale (MAKS)

MAKS är ett nyligen konstruerat frågeformulär för att undersöka kunskaper om psykisk ohälsa. Formuläret är konstruerat i England av Evans-Lacko m fl (ej publicerat) och har visat goda psykometriska egenskaper (personlig kommunikation). MAKS innehåller 12 påståenden, sex som berör kunskaper om behandling/rehabilitering av personer med psykisk ohälsa, och sex påståenden där man tar ställning till om olika psykiatriska tillstånd är en sjukdom eller ej. Respondenten tar ställning till påståendena på en fem-gradig skala som sträcker sig från instämmer helt = 5 till tar helt avstånd från = 1. Det finns också en möjlighet att ange ”vet inte”. Svarsalternativen har i vissa analyser dikotomiserats så att 4-5 =

instämmer och 1-3 = instämmer inte. Formuläret har för denna undersökning översatts till svenska enligt vedertagna principer.

Reported and Intended Behaviour Scale (RIBS)

RIBS är också ett nyutvecklat frågeformulär om tidigare/nuvarande erfarenheter av och framtida beteende gentemot personer med psykisk ohälsa. Formuläret är konstruerat i England av Evans-Lacko m fl (ej publicerat) och har visat goda psykometriska egenskaper (personlig kommunikation). Tidigare/Nuvarande erfarenheter skattas inom 4 områden: boende, arbete, grannskap och vänskap med en person med psykisk ohälsa. Dessa frågor besvaras med ”ja”, ”nej” eller ”vet inte”. I tillägg tar man ställning till framtida beteende inom samma 4 områden. Ex. ”Skulle du i framtiden vilja bo tillsammans med en person som har psykiska problem?” Svarsskalan för dessa frågor sträcker sig från instämmer helt = 5 till tar helt avstånd från = 1. Man kan också här svara ”vet inte”. För dessa frågor har svarsalternativen i vissa analyser dikotomiserats så att 4-5 = instämmer och 1-3 = instämmer inte. Formuläret har för denna undersökning översatts till svenska enligt vedertagna principer. 

Statistik

Deskriptiv statistik i form av procentuella fördelningar har använts. I jämförelser mellan undergrupper med avseende på enskilda påståenden/frågor har Chi-2 analyser gjorts med dikotomiserade svarsfördelningar. För CAMI har faktorpoäng beräknats för de tre faktorerna och använts i multipla regressionsanalyser för att analysera betydelsen av ett antal bakgrundsfaktorer för variationen i attityder.

Resultat

Hela materialet

Tabell 2 visar attityder till personer med psykisk sjukdom (CAMI) uttryckt som procentuella andelar av deltagarna i undersökningen som gett icke instämmande svar och därmed uttrycker en negativ attityd (observera att vissa variabler är uttryckta som negativt formulerade påståenden och för dessa gäller tvärtom). Utan referensmaterial eller tidigare gjorda svenska undersökningar med samma metodik är det inte möjligt att göra en mer noggrann värdering av hela materialet. Man kan dock notera att i nästan hälften av variablerna så är det mer än 25 % av deltagarna som uttrycker en negativ attityd. Flertalet av dessa berör det man kallar social distans, dvs. man har en negativ attityd till att ha personer med psykisk ohälsa i sin närhet, t.ex. i form av att psykiatriska verksamheter förläggs i bostadsområden, eller att man bör skyddas för människor med en psykisk sjukdom. En liknande bild visar resultaten vad gäller förväntade beteenden (FABI), Tabell 3, där t.ex. mellan 20-25 % av deltagarna är negativa till att ha en person med psykisk sjukdom som granne eller arbetskamrat, eller besöka eller vilja ha besök av en sådan person.

Tabell 4a visar vilka tidigare eller nuvarande erfarenheter av kontakt med personer med psykisk ohälsa (RIBS). Den övergripande bilden är att en stor andel har eller har haft kontakter i form av vänskap, grannskap, bott tillsammans med eller haft personer med psykisk ohälsa som arbetskamrater. En stor majoritet kan också tänka sig att i framtiden ha personer med psykisk ohälsa som vänner, arbetskamrater eller grannar, se tabell 4b. Det är dock en minoritet som instämmer i att de i framtiden kan tänka sig att bo tillsammans med en person med psykisk ohälsa.

När det gäller kunskaper om psykisk ohälsa och behandling/rehabilitering (MAKS) så visar det sig t.ex. att det finns en mer positiv inställning till psykoterapeutisk behandling än till läkemedelsbehandling, se tabell 5. Ungefär en tredjedel av deltagarna är osäkra eller vet inte vilka råd angående professionell hjälp man skall ge till en person med psykiska problem. En stor majoritet har inte uppfattningen att personer med psykiska problem får professionell hjälp inom sjukvården. Nästan alla identifierar schizofreni och bipolärt syndrom som psykiska sjukdomar, medan andelarna för andra psykiatriska hälsoproblem är lägre och i vissa fall avsevärt lägre.

Skiljer sig attityder, kunskap och beteenden med avseende på åldersgrupper?

Eftersom attityduppdraget kommer att ha ett specifikt fokus på personer i åldersgruppen 25-45 år har jämförelser gjorts mellan denna åldersgrupp och övriga åldersgrupper. När det gäller attityder (CAMI) så finns det statistiskt signifikanta skillnader mellan gruppen 25-45 år och övriga i 11 av de 21 påståendena, se tabell 6. I samtliga dessa fall har gruppen 25-45 år mer negativa attityder. De största skillnaderna uttryckt i procent gäller utlokalisering av psykiatriska verksamheter till bostadsområden, behovet av att skydda samhället från människor med psykisk sjukdom och huruvida psykisk sjukdom är en sjukdom som vilken annan sjukdom som helst. I fyra av de nio påståendena om förväntat beteende (FABI) uttrycker också åldersgruppen 25-45 en mer negativ inställning, se tabell 7. Det finns statistiskt signifikanta skillnader vad gäller grannskap, om man skulle kunna prata naturligt med, besöka eller ta emot besök av en person med psykisk sjukdom.

När det gäller tidigare eller nuvarande erfarenheter av personer med psykisk sjukdom (RIBS) skiljer sig gruppen 25-45 år från övriga i ett avseende, man har eller har i större utsträckning haft vänner med psykiska problem, se tabell 8a. Detta resultat är lite anmärkningsvärt eftersom kontakt har visat sig vara ett vapen mot negativa attityder. När det gäller framtida beteende har gruppen 25-45 år en mer negativ inställning till att bo nära en person med psykiska problem, men en mer positiv inställning till att fortsätt relationen med en vän som får psykiska problem, se tabell 8b. Kunskaper om psykisk ohälsa skiljer sig också åt i flertalet avseenden, se tabell 9.

Skiljer sig attityder, kunskap och beteenden med avseende på kön?

Mäns och kvinnors attityder till psykisk sjukdom skiljer sig statistiskt signifikant åt i 12 av de 21 påståendena i CAMI. Män har en mer positiv attityd till att psykiatrisk

Tabell 4a visar vilka tidigare eller nuvarande erfarenheter av kontakt med personer med psykisk ohälsa (RIBS). Den övergripande bilden är att en stor andel har eller har haft kontakter i form av vänskap, grannskap, bott tillsammans med eller haft personer med psykisk ohälsa som arbetskamrater. En stor majoritet kan också tänka sig att i framtiden ha personer med psykisk ohälsa som vänner, arbetskamrater eller grannar, se tabell 4b. Det är dock en minoritet som instämmer i att de i framtiden kan tänka sig att bo tillsammans med en person med psykisk ohälsa.

När det gäller kunskaper om psykisk ohälsa och behandling/rehabilitering (MAKS) så visar det sig t.ex. att det finns en mer positiv inställning till psykoterapeutisk behandling än till läkemedelsbehandling, se tabell 5. Ungefär en tredjedel av deltagarna är osäkra eller vet inte vilka råd angående professionell hjälp man skall ge till en person med psykiska problem. En stor majoritet har inte uppfattningen att personer med psykiska problem får professionell hjälp inom sjukvården. Nästan alla identifierar schizofreni och bipolärt syndrom som psykiska sjukdomar, medan andelarna för andra psykiatriska hälsoproblem är lägre och i vissa fall avsevärt lägre.

Skiljer sig attityder, kunskap och beteenden med avseende på åldersgrupper?

Eftersom attityduppdraget kommer att ha ett specifikt fokus på personer i åldersgruppen 25-45 år har jämförelser gjorts mellan denna åldersgrupp och övriga åldersgrupper. När det gäller attityder (CAMI) så finns det statistiskt signifikanta skillnader mellan gruppen 25-45 år och övriga i 11 av de 21 påståendena, se tabell 6. I samtliga dessa fall har gruppen 25-45 år mer negativa attityder. De största skillnaderna uttryckt i procent gäller utlokalisering av psykiatriska verksamheter till bostadsområden, behovet av att skydda samhället från människor med psykisk sjukdom och huruvida psykisk sjukdom är en sjukdom som vilken annan sjukdom som helst. I fyra av de nio påståendena om förväntat beteende (FABI) uttrycker också åldersgruppen 25-45 en mer negativ inställning, se tabell 7. Det finns statistiskt signifikanta skillnader vad gäller grannskap, om man skulle kunna prata naturligt med, besöka eller ta emot besök av en person med psykisk sjukdom.

När det gäller tidigare eller nuvarande erfarenheter av personer med psykisk sjukdom (RIBS) skiljer sig gruppen 25-45 år från övriga i ett avseende, man har eller har i större utsträckning haft vänner med psykiska problem, se tabell 8a. Detta resultat är lite anmärkningsvärt eftersom kontakt har visat sig vara ett vapen mot negativa attityder. När det gäller framtida beteende har gruppen 25-45 år en mer negativ inställning till att bo nära en person med psykiska problem, men en mer positiv inställning till att fortsätt relationen med en vän som får psykiska problem, se tabell 8b. Kunskaper om psykisk ohälsa skiljer sig också åt i flertalet avseenden, se tabell 9.

Skiljer sig attityder, kunskap och beteenden med avseende på kön?

Mäns och kvinnors attityder till psykisk sjukdom skiljer sig statistiskt signifikant åt i 12 av de 21 påståendena i CAMI. Män har en mer positiv attityd till att psykiatrisk

tabell 16, så är gruppen med egen erfarenhet mer positiv till detta, även här med stora skillnader mellan grupperna. När det gäller kunskaper om psykisk ohälsa (MAKS) så finns det också genomgående statistiskt signifikanta skillnader, se tabell 17. Man vet i större utsträckning vilket råd man skulle ge en vän, man tror i större utsträckning att en person med allvarliga psykiska problem kan återhämta sig etc. Det är dock intressant att notera att personer med erfarenhet i mindre utsträckning instämmer i att personer med psykiska problem får professionell hjälp inom sjukvården.

Skiljer sig attityder, kunskap och beteenden med avseende på utbildningsnivå?

Jämförelser har gjorts mellan de som uppger att de har grundskola/gymnasium som högsta avslutade utbildning och de som har avslutad högskoleutbildning. Den senare gruppen utgjorde 869 av de totalt 2053 deltagarna. Personer med högskoleutbildning har i 13 av de 21 skattade attityderna (CAMI) statistiskt signifikant mer positiva attityder jämfört med gruppen med grundskola/gymnasium, se tabell 18. I inget påstående fanns det någon säkerställd skillnad i motsatt riktning. De mest uttalade procentuella skillnaderna fanns när det gäller om en utlokalisering av psykiatrisk verksamhet till ett bostadsområde utgör en fara för befolkningen och om behovet av att skydda samhället från personer med psykisk sjukdom. Med avseende på kontakt av olika typer med personer med psykisk sjukdom (FABI), hade gruppen med högskoleutbildning en mer positiv inställning i 6 av de nio påståendena, se tabell 19. Här fanns de mest uttalade skillnaderna när det gäller om man kan tänka sig att arbeta tillsammans med en person med psykisk sjukdom och benägenheten att bjuda hem en person med psykisk sjukdom.

Personer med högskoleutbildning hade i större utsträckning arbetat tillsammans med eller bott granne med en person med psykiska problem (RIBS), se tabell 20a. När det gäller framtida förväntade beteenden så kunde gruppen med högskoleutbildning i större utsträckning tänka sig att bo, arbeta tillsammans med, bo nära eller fortsätta en relation med en person som fick psykiska problem (RIBS), se tabell 20b. Man visste också i större utsträckning vilket råd angående professionell hjälp man skulle ge (MAKS), se tabell 21, och menade också i större utsträckning att personer med allvarliga psykiska problem kan återhämta sig fullständigt. Läkemedel och psykoterapi uppgavs också i större utsträckning av gruppen med högskoleutbildning vara effektiva behandlingar.

Skiljer sig attityder, kunskap och beteenden med avseende på om man är/varit yrkesverksam inom psykiatrisk vård/stöd eller omsorg?

Ungefär 20 % (416 personer) av deltagarna uppger att de är eller har varit yrkesverksamma i någon form av psykiatrisk vård, stöd eller omsorg. Jämförelser mellan denna grupp och de som inte har sådan yrkesverksamhet visat att i 16 av de 21 skattade attityderna (CAMI) så har den förra gruppen signifikant mer positiva attityder, se tabell 22. Skillnaderna är mest uttalade vad gäller behovet att skydda samhället från personer med psykisk sjukdom, rädsla för personer som besöker närområdet för att få psykiatrisk vård och acceptans för utlokalisering av en psykiatrisk verksamhet till det egna bostadsområdet. Personer som arbetat in

psykiatrisk verksamhet till det egna bostadsområdet. Personer som arbetat inom psykiatrin i någon form är också generellt sett mer positiva till olika typer av kontakt med personer med psykisk sjukdom (FABI), se tabell 23. Skillnaderna är mest uttalade när det gäller om man kan tänka sig att arbeta tillsammans med en person med psykisk sjukdom eller prata naturligt med en granne som haft en psykisk sjukdom

Personer med yrkesverksamhet har också i väsentligt större utsträckning bott eller arbetat tillsammans med personer med psykiska problem, likaså i större utsträckning haft sådana personer som grannar eller vänner, se tabell 24a. Man är också signifikant mer positiv till framtida kontakter inom dessa fyra områden, se tabell 24b. Det finns också skillnader i samma riktning när det gäller kunskaper om psykisk ohälsa, se tabell 25. Men vet t.ex. i större utsträckning vilket råd man skulle ge angående professionell hjälp, och menar också i större utsträckning att man får professionell hjälp inom psykiatrin, och har också i större utsträckning en tilltro till att läkemedel och psykoterapi är effektiva behandlingsmetoder.

Jämförelser mellan andra undergrupper

Ytterligare jämförelser med avseende på attityder, kunskap och beteende har gjorts för personer som är sammanboende eller inte, personer som har hemmavarande barn eller inte och med avseende på inkomstnivå. I dessa jämförelser har endast enstaka signifikanta skillnader visat sig varför de inte redovisas i detalj i denna rapport. Med tanke på attityduppdragets uppläggning med vissa kampanjlän har också jämförelser gjorts om det finns initiala skillnader mellan dessa län och övriga Sverige. Även i dessa jämförelser har endast enstaka skillnader visat sig, vilka torde vara utan betydelse för framtida bedömningar av attityduppdragets effekter på attityder, kunskap eller beteende.

Hur stor betydelse har skillnader mellan undergrupper sammantagna för variationen i attityder?

I det attitydformulär som använts kan deltagarnas attityder summeras i 3 faktorer, integration (open-minded, pro-integration), rädsla/undvikande och attityd till en samhällsbaserad psykiatri (community mental health ideology). I multivariata regressionsanalyser kan man undersöka hur stor del av variationen i dessa attitydfaktorer som är beroende av de bakgrundsfaktorer som visat sig ge signifikanta skillnader i enskilda attityder. Resultaten från dessa analyser visar att bakgrundsfaktorerna (kön, åldersgrupp, utbildningsnivå, egen erfarenhet av psykisk sjukdom och yrkesverksamhet inom psykiatrin) står för mellan 8-10 % av variationen i attityder, beroende på vilken attitydfaktor som analyseras. Ungefär hälften av denna variation kan hänföras till egen erfarenhet av psykisk sjukdom vilket innebär att egen erfarenhet är den starkaste prediktorn för mer positiva attityder. Den sammantagna variation som dessa bakgrundsfaktorer svarar för är dock liten, vilket bör framhållas.

Sammanfattning

Det finns en rad tidigare internationella befolkningsundersökningar som visat att det finns utbredda negativa och stigmatiserande attityder till personer med psykisk sjukdom (Angermeyer m fl). Resultaten från denna undersökning motsäger inte detta. Direkta jämförelser med andra undersökning kan inte göras eftersom dessa inte använt samma metodik eller presenterat resultaten på ett likartat sätt. Konstateras kan dock att i nästan hälften av de attityder som skattades så hade mer än 25 % av deltagarna attityder som var helt eller delvis negativa. Den mest uttalat negativa attityden gällde huruvida personer som varit patienter på en psykiatrisk klinik är pålitliga barnvakter, där mer än 60 % svarar i den negativa delen av svarsskalan.

Jämförelser med avseende på ett antal bakgrundsfaktorer hos deltagarna visade också på skillnader mellan undergrupper av deltagare. De allra mest markerade skillnaderna framkom mellan personer med någon form av egen erfarenhet av psykisk sjukdom och övriga, där personer med egen erfarenhet i stort sett genomgående hade mer positiva attityder eller inställningar till kontakt med personer med psykisk sjukdom. Personer som arbetat i någon form av psykiatrisk verksamhet hade också i stor utsträckning mer positiva attityder jämfört med övriga. Kvinnor och personer med högskoleutbildning hade också mer positiva attityder. En målgrupp för attityduppdraget är personer i åldersgruppen 25-45 år. Denna grupp hade i viss utsträckning mer negativa attityder än övriga åldersgrupper. En mer övergripande analys av dessa bakgrundsfaktorers betydelse för variationen i attityder visade att en relativt liten del av denna variation kan tillskrivas dessa bakgrundsfaktorer.

Referenser

Angermeyer MC, Dietrich S. Public beliefs about and attitudes towards people with a mental illness: A review of population studies. Acta Psychiatrica Scandinavica 2006;113:163-179

Högberg T, Magnusson A, Ewertzon M, Lützén K. Attitudes towards mental illness I Sweden: Adaptation and development of the Community Attitudes towards Mental Illness questionnaire. International Journal of Mental Health Nursing 2008;17:302-310.

Evans-Lacko S, Little K, Meltzer H, Rose D, Rhydderech D, Henderson C, Thornicroft G. Development and psychometric properties of the mental health knowledge measure. Personal communication.

Evans-Lacko S, Rose D, Little K, Rhydderech D, Henderson C, Thornicroft G. Development and psychometric properties of a stigma related behaviour measure. Personal communication.

Taylor M, Dear J. Scaling community attitudes toward the mentally ill. Schizophrenia Bulletin 1981;7:225-240

Wolff G, Pathare S, Craig T, Leff J. Community knowledge of mental illness and reaction to mentally ill people. British Journal of Psychiatry 1996;168:191-198


Ett pussel till en ny identitet

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

25.01 | 09:50

Tack Inger för din berättelse på den här sidan. Att läsa och reflektera din text ger mig möjlighet att ännu bättre försöka förstå medmänniskor i min närhet.

...
30.07 | 01:08

Mysigt!
Hälsningar
Maj-Lis

...
05.07 | 14:36

Kul! Syrran!

...
22.11 | 01:13

Det är lustigt hur livet ter sig

...
Du gillar den här sidan