Min Historia
Dubbla identiteter
Mitt gamla jag på väg till ett nytt jag
Den trasiga spegeln

 

 

 

Den trasiga spegeln

 

Lika lite som jag kan laga en trasig spegel kan jag laga en trasig barndom återhämtning är ett mycket svårdefinierat ord om jag tänker på det som att hämta åter.

Om jag däremot använder det att symbolisera ett växande så stämmer det inte heller.

Kan det ingå i ordet förhålla sig till forma om acceptera nej det används i brist på något annat.

Eller är det en definition som fungerar när ordet färdigbehandlad som används efter cirka 3 mån inom psykiatrin.

Tre månader sen åkte jag ut efter ett rop på hjälp åkte jag ut återhämtad, till vad ja till eget arbete, som jag nu kallar det som följde var hemska, jag tappade fotfästet flera gånger rymde hemifrån vi gick i parsamtal och enskilda samtal.

Men inte ett ord om vad som fanns inom mig jag kunde prata om det jag kunde prata om vad som hände med mig, men inte vad som orsakade det.

Det var inte förrän jag 3 år senare provade frigörande andning som orsaken visades sig men som sagts det tog flera år att förstå känslans oerhörda makt över min person.

För mig tog det 5 år av samtal och andning för att förstå någorlunda vad som orsakat mina problem. Och det var bara en del i mina problem men det var det som startade den process som förde mig vidare, att arbeta med den sociala fobin och panikångesten.

Jag hade inget facit ingen bok jag hade bara mig själv och jag gjorde så gott jag kunde som när vi flyttade in i samhället först ville jag flytta själv flyttade till en lägenhet.

Som sagt så gott jag kunde jag ångrade mig snabbt så vi köpte ett hus igen fast nu i samhället.

Det var nu tavlan med Ögonen blev till alla grannar alla människor Men jag tränade ut i samhället in och gömde mig gick med i en kvinnoförening gick åt pipan med föreningen startade en ny förening blev utmobbad så klart det var mitt eget fel det var mig det var fel på.

Stannade hemma odlade blommor och tomater och gurka försökte med en ny förening Projekt Pröva nya vägar som rann ut i sanden men åkte på en kurs i språk och tanke men med för mycket konflikter i föreningen och så småningom flydde jag igen.

Hemma och slickade mina sår och så ut igen nu till Uppsala för att läsa analytisk psykologi nu hade jag verkligen tagit mig vatten över huvudet men jag klarade en delkurs och mig själv ganska helskinnad ut ur äventyret så nu var jag hemma igen.

Läste ganska mycket försökte hela tiden hitta ledtrådar till hur ska jag bete mig hur pratar jag med min omgivning jag drömde mycket och jag målade mycket intuitivt.Och läste ännu mer böcker  

Jag söker rehabilitering genom försäkringskassan ännu en gång blir förtidspensionerad känner mig övergiven går en kurs i Healing. Det har nu gått 10 år och jag är fortfarande inte självgående men jag äter heller inga mediciner inte för att det inte funnits utan för att jag känner avsky för att de stänger av mitt kännande, det som jag behöver, lära mig att hantera och leva med, min barndom.

Sen händer det något S.O.S rädda själen ett stort projekt startar i en förening i stan och jag är inte sen att ringa ojo det tog några dagar och ont i magen min resan hittills hade inte varit något att hurra för. Men slutligen hade jag tagit mod till mig och ringde och jag var hjärtligt välkommen. Sakta men säkert så tog jag mig igenom de första månaderna mina förväntningar på mobbing eller andra motsättningar mattades med tiden av och jag började tycka om den ja inte alltid men nästan fridfulla atmosfären. Vi hade alla olika erfarenheter av det hårda sidan av livet och vi kämpade alla på vårt sätt att hantera livet. Det var här som mer eller mindre blev en vändning för mig visst det var en kamp framför allt med de utmaningar som kom efterhand att visa vem jag var vad jag gjort. Att ta med mig mina tavlor visa mina dikter jag minns att det var oerhört svårt men det gick. Att förläsa jag minns aldrig vad jag egentligen sagt eller gjort men jag mötte mycke uppskattning så till slut så måste jag tro på det som dom sa.

Och så blev det resor och utbildningar Kvinnor och Galenskap vilken upplevelse träffa nya människor det blev flera resor till kurser och utbildningar och ett uppdrag i föreningen men inte kan jag du kan lära dig blev svaret och jag lärde mig. Jag satte upp en skylt i mitt lilla i fred rum JAG VILL JAG KAN JAG SKA oj vad jag började lära mig. Men trots alla framgångar så kämpade jag ständigt med min rädsla beter jag mig bra duger jag det fanns där ständigt att jag var för dum för att lära mig något. Föreningen flyttar till större lokaler det blir flera uppdrag samarbetsuppdrag vi ska lära oss samarbeta det är spännande.

Det blir utbildning som Handledare oj det var mycke sen blir det jobb jag som aldrig kunnat arbeta på grund av mina problem det var stort och sen blev det ännu mer utbildning på universitetsnivå. En alldeles ny utbildning i socialpsykiatri det blev växtvärk det var så otroligt att jag just jag skulle gå det var spännande skulle jag klara det, det blev fantastiskt.

Fantastiskt var det som hände för det hade jag blivit uppmärksam på vad som hände med mig själv och det här var just så fantastiskt som det någonsin kan bli jag blev klar över till vilken del av mig som kom att segra. Det kom så klart och tydligt min gamla identitet och den nya den kamp med mig själv som jag fört i så många år hade gett resultat en ny personlighet knakade på dörren och ville ta plats.

Det var med lite darriga ben som jag tog beslutet att gå vidare med min insikt det var inte så lätt att stå för sin devis om tro hop och kärlek och förlåtelsens gåva det fanns de som kunde slå hål på min något bräckliga personlighet men jag var envis om än inte så optimistisk men skam den som ger sig

Sen tog orken slut att vara i en förening kan vara på gott och ont det kan bli för bekvämt och när jag kände att jag inte kom vidare så slutade jag min anställning, jag ville nog gå åt ett annat håll.
Vart visste jag nog inte så jag stannade hemma ett tag försökte lite med andra jobb men det blev för krävande så jag sökte en utbildning som jag fick tjata mig till men jag fick den till slut en utbildning i andningspedagogik. Det tog två år jag blev inte riktigt färdig det kanske beror på att det inte var det jag skulle bli, det var föreläsare jag skulle bli.

  Fast jag tog mig lite vatten över huvet när jag provade att vara ordförande i den förening som varit så bra för mig jag tänkte att det skulle ge mig en chans att ge tillbaka lite av allt det som jag fått. Men det var inte jag det som oftast fått mig till panikångest var just relationer och där var jag inte stark nog så det var en bitter erfarenhet och det var nog då som min upptäckt om den ovillkorliga kärleken som jag sökte efter fick sin slut. Det tog några år att komma över .

Nu längtade jag bort från den osiga atmosfären i byn men först var det tankarna på att flytta av rätt orsak en insikt under resan var nog att det skulle bli bättre om vi flyttade så det var verkligen att tänka och känna vad som var viktigast.

Det var intuitionen som löste frågeställningen men också insikten om den lantliga möjligheten och vi hittade ett hus som såg ödsligt ut fast det var bebott.

Det tog många vändor för att se möjligheterna så vi vägde för och nackdelar.

Så trots det myckna arbetet men också möjligheterna så slog vi till

Det är nog dom möjligheterna som väckte mitt riktiga intresse för trädgården.

Du och dina idéer mötte mig ofta när jag ville göra något extra renovering till bebolighet var vi två om men det extra då var det jag.
Vi sådde nya gräsmattor och byggde växthus och min man byggde sig en garageverkstad och jag fixade med en snickarbod sådde tomater och gurka och blommor och gjorde rabatter.

Det blev en uteplats med tak på jag renoverade gamla fönster och satte ditt lite speglar där stortrivs alla mina Pelargonier och Malvor

Och emellanåt så åker jag in till stan och föreläser med mina kamrater och har provat på att vara Handledare på ett boende. Jag har många fina kamrater och några mycket fina vänner som jag är oerhört tacksam för kanske lite svårt att förstå men jag har aldrig förr haft några kamrater eller vänner.

Om ni går vidare så berättar jag mera i min bilderbok om vad jag gör idag

 

 

Det var mitt självporträtt som fick bli symbolen för mitt nya jag

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

25.01 | 09:50

Tack Inger för din berättelse på den här sidan. Att läsa och reflektera din text ger mig möjlighet att ännu bättre försöka förstå medmänniskor i min närhet.

...
30.07 | 01:08

Mysigt!
Hälsningar
Maj-Lis

...
05.07 | 14:36

Kul! Syrran!

...
22.11 | 01:13

Det är lustigt hur livet ter sig

...
Du gillar den här sidan