Min Historia
Det Inre Barnet

Det inre barnet

 

Det finns händelser eller åsikter som vi slår ifrån oss som flummerier eller fantasier kanske ibland för att vi inte tänker på vad som finns inom oss själva.

Så var det ofta för mig mitt lite för hårda hopplockade skal var kanske lite för hårt ibland mycket tack vare självbevarelsedriften att skydda mig själv från kränkningar omdömen och kritik. Men så småningom började jag förstå vad som menas med det inre barnet eller det är min tolkning det hänvisar till barndomen. Det är barndomens upplevda värld och som i mitt fall så fanns det knappt något barn det var nästan osynligt och det var i den världen som jag sökte efter mina behov. Behov att bli bekräftad sedd och lyssnad till och få stöd i min uppväxt

 

Hoppet

 

Mamma om du vore här

skulle du vara mig så kär

Pappa om du vore här

skulle jag berätta hur lika vi är

Mamma om du vore här

skulle du lära mig kärlekens knep

Pappa om du vore här

skulle du lära mig att försvara mig

Mamma du är livet och hoppet

Pappa du är riddaren i allt

varför blev det inte så

varför var ni så små

 

Ja varför var mina föräldrar så små det var femtital moraliska och etiska normer var hårda och fördömande när jag föddes av en 16 årig mamma hon tvingades till tvångsgifte och avvisades av sina föräldrar och sitt hem. Det blev också tragiskt med misshandel och spritproblem och en mycket tragisk uppväxt för fem barn som på ett eller annat sätt blev utsatt för psykisk och fysik misshandel.

Nu behäftas inte psykiatrin med kunskapen om känslans intelligens så någon bekräftelse fanns det inte deras förnekande av min traumatiska barndom inte heller hörd eller lyssnad på.

Det var först när jag sökte stöd i en incestgrupp som det blev en reaktion jag fick välja psykiatrin eller stödgruppen. Jag valde stödgruppen jag blev bekräftad sedd och lyssnad på

och det var också där jag hittade informationen om att prova Frigörande andning. Det var med det som den egentliga resan började med terapi och frigörande andning

 

Den inre trädgården

Eller den omedvetna intelligensen, Clarence Crafoord skrev boken Människan är en berättelse

och Bardomens återkomst i böckerna speglar han den enorma erfarenheten i en människas liv

och att det går inte att ljuga våra minnen blir konstruktioner men inte desto mindre sanna.

Så varför skulle inte mina minnen och mina känslor vara sanna alla mina upplevelser insikter drömmar är för mig verklighet och för mig sanna vad skulle det kunna vara för andra orsaker när man mitt i livet drabbas av en så total utplåning av mitt verksamma jag. Ett jag som formats av omgivningens totala makt över det lilla barnet som försvarslös intar den osynliga mantelns klädnad för överlevnad. Hela kroppen minns in i minsta cell så minns kroppen och mitt fall blev kroppen en konstruktion av mur en mur av hårda muskulära hållningar i kroppen hårda vreda tankar oförsonligt avståndstagande till andra människor.

Som i sin förlängning blir det som blev mitt fall förlust av det som var mitt jag.

Insikter

Insikter är något subtilt det är inte något jag bestämmer över eller ser till att det blir det är en del i en mognadsprocces att helt plötsligt få tanken att, det är bara jag själv som kan göra något åt mina problem, är en insikt. Att jag senare fick en upplevelse som skakade om hela min värld var en som de kallar transcendent upplevelse ett inre uppvaknade av en kvävd positiv känsla som för mig blev något oerhört då det inte var utvecklad i mitt känsloregister.

Det tog säkert ett halvår för mig att förstå att känslan införlivades och blev en del av mig själv. Det har hänt ytterligare två gånger att den eforiska känslan överraskat mig och då gentemot människor i min omgivning.

Övergivenhet är en stark känsla den kan styra separationen mellan människor och den är svår att kontrollera och jag vet att den styrt mycket hårt i mitt förhållande med min man som många gånger fått ge vika för mina enträgna behov av sällskap men lika många gånger har jag gråtit av ensamhet när han farit. Insikten om mitt beteende kom av ett telefonsamtal när jag kände igen känslan och först då kunde jag arbeta medvetet och växa och ta ansvar för mitt beteende. Det här har gällt många känslor som jag lärt mig att känna igen skuld skam, sorg, smärta, glädje och lycka och så alla subtila känslor där i mellan tråkigt förnärmad lyrisk ja vi har så mycket olika känslovariationer som helst.

Övergivenhet kan också innehålla ett sökande, ett sökande efter den ovillkorliga kärleken en mycket stark omedvetet sökande efter i mitt fall en mor vilket resulterade i en antirelation till kvinnor. Min något infantila önskan av att bli bekräftad hörd och lyssnad på påverkade min relation till alla kvinnor men jag kan urskilja flera kvinnor i det förflutna som jag tytt mig till.

Det tog många år och svåra nästan dödliga insikter innan jag insåg hur jag sårade mig själv med dessa önskningar och hur jag hade mycket svårt att ta till mig att bli min egen mamma och ge mig själv den viktiga ovillkorliga kärleken för att komma vidare i livet.

Hur skulle jag komma vidare vem är jag? vad vill jag? och vad ska jag bli?. Jag börjarlyssna inåt. Jag går till biblioteket för lite släktforskning vem var min pappa och min mamma letade lite bakåt det fanns teckning hos mamma träarbetare hos pappa och trädgård hos gammelmormor och farmor. Jag sökte i horoskop gick en marknadsutbildning startade en enskild firma och gjorde fågelbord gick en målarcirkel blev med i en förening får åka på utbildning till cirkelledare i språk och tanke. Jag minns hur jobbit det var med främmande människor och att vara borta hemifrån men det gick

 

Drömmar

Jag drömde ganska ofta under en period jag läste böcker om drömmar började förstå att drömmarna har ett budskap till det medvetna, drömmarna innehöll ofta bilder och skeenden och budskap om det känslomässiga tillståndet. En dröm kan innehålla ofattbara tillstånd för att ge det medvetna en chans att lära sig känslan och vad den står för

Så för mig har drömmarna liksom mina tavlor framför allt gett mig möjlighet att lära mig om känslan och dess betydelse. I början ställde det sig inte naturligt med känslor, känslor ska man dölja helst ska man dra en slöja över mänsklighetens behov av att utrycka sig och så kändes det ingen pratade om känslor. Psykiatrin frågade aldrig varför jag bara grät ,gråten skulle stoppas med tabletter. Visst första gången fick jag en burk som jag inte ens öppnade krisen gick över då var jag sjugofem år men nästa gång då var jag trettiofem då provade jag det gick år helsike det gick inte att stänga in det förflutna. Men det var som om det var mitt eget fel,

om jag inte ville äta piller, så fick jag klara mig själv. Nu kanske det inte är så men kunskapen om traumatiska upplevelser och dess konsekvenser tas inte riktigt på allvar för någon riktig rehabilitering fanns inte och det man inte kan göra något åt soppar man gärna under mattan.

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...

Sara-Gunnar | Svar 04.03.2011 20.19

Hej Pusselgumman Ja känner igen mig helt å fullt i din beskrivning av förlusten av jaget å arbetet me att blåsa liv i livet Ja grät en skvätt Skönt :) Hare gott

Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

25.01 | 09:50

Tack Inger för din berättelse på den här sidan. Att läsa och reflektera din text ger mig möjlighet att ännu bättre försöka förstå medmänniskor i min närhet.

...
30.07 | 01:08

Mysigt!
Hälsningar
Maj-Lis

...
05.07 | 14:36

Kul! Syrran!

...
22.11 | 01:13

Det är lustigt hur livet ter sig

...
Du gillar den här sidan