Min Historia
Diktsamling


Vreden

  Jag känner ilska sorg och vanmakt
            Ödmjukhet kärlek och hopp
            känslor som likt löven fladdrar
       i vindens mjuka famntag
      ibland så som stormens
 hårda svepande
Stiltjen före stormen
förebådande åskan
dess kraft i blixten
Beundran för den makt
kärleksfulla famntag
om jordens härlighet
Jag bryr mej jag känner lever
vill döda alla känslor
likt stormvindar erövrar
vill få mej på knä
i ett hopplöshetens kaos
skapande av ett mänskligt
ornament av skuggor
som  likt levande väsen
formar vår jord
förvandlar den till
ett skelett en forntid
utan tid och rum
ett evigt ornament
för vår egen dårskap

 

Spegeln

  Hon är ingen bara en bild en chimär
          kanske blott någon till besvär
           Hon finns inte där, nej ingenstans
        hon trodde att tag att hon fanns
      att hon kanske hade en chans
Men ack blott en dröm
oformliga bitar utan söm
en dröm om ett vara
någon älskad bara.
       Dock en strimma likt en gryende dag
blott bara en känsla så svag
      kanske en tystnad en evigt trolskt
ensam glädjefullt och dolskt
O död dig jag hälsar givet
för trots allt vad finns i livet.
Hon vet inte vem hon är
är rädd för vad framtiden bär

 

            Gåtan 
   
Varför  vill jag nu gråta 
         det är för mej en gåta 
      är det för att ni mej ser
         och emot mej ler
  Det kanske är en glädjetår
      för en stundande vår 
         ska jag mot er le

  Vad är ett liv

  Varför är det så innehållslöst 
                        
är det därför ni mej föst
                         vad är det som händer 
                        
när hur jag mej vänder
                        
andras vägar vandrar
                        
nu hör hur jag klandrar
                        
men ni kan ej förstå 
                         
hur ni mej kan nå
                         
Jag kanske inte är som andra
                        
vill kanske egna vägar vandra
                        
jag vill vara fri 
                        
ingen som ni vill sätta pli
                        
Jag är en lycka 
                        
vad ni än må tycka 
                        
låt mej va i fre

 

Oro

Inåt jag ensamheten bär
                      
ser inte den som håller mig kär
                      
min misstro ifrån mig alla stöter
                      
mina känslor jag alltid sköter
                      
för att ingen ska mej riktigt ska se
                      
se det lilla som finns inom mig
                      
allt det jag inte fick lära som liten tjej
                     
Utåt stark med en fin fasad
                     
men ack om dom visste vilken charad
                     
Tänk om jag skulle våga visa
                      
istället för att bara på livet kisa
                     
Tänk om jag skulle våga vara jag 
                     
om än bara för en dag
                      
sen kanske vågade jag igen och igen


                
Odöpt dikt

  Av rädsla att tända kärlekens låga 
                       f
ör kärlek är att förstå
                       
hur vi vilsna själar ska nå
                       
men på något sätt har vi gömt 
                       
och på  kärlek  våra  hjärtan tömt


  Vid havet
Där kommer en våg
  där kommer en till
  å vilken tanke
  en evighetsmaskin
  å du dumma människa
Där kommer en våg
   där kommer det en till
Havets lugna vrå
   man vill liksom gå på tå
   andäktigt skimrande blått
 en känsla av något vått
tisell tassel pratets bubblor
försvinner likt skimrande pärlor

  
Till Jenny
Jag har burit dig under mitt hjärta
jag har fött dig med glädje och smärta
I sorg och glädje ibland i tårar
har jag följt dej många vårar
Din flykt och ångest har jag känt
men rädsla förbjudit det som hänt
Det jag nu förstår och  vet
är inte längre en hemlighet
Det kommer nya vårar
och mellan skratten  kan vi torka
varandras tårar 


 Att vara

Jag är ett träd en fågel en gyllene strand
ett hav ett annat land
Långt bort från ytlighetens värld
vilar en gyllene vid min härd
Det finns inom det heliga
hatet kärleken tåren den eviga


Frihet

Jag vill ge mig av
kanske till äventyrets hav
Men mina kära, mina band
höll mej nära och iland
Kanske finner jag min frihet här
min tanke vinden bär
Ur böcker och tavlor jag långsamt lär
vad vi alla inom oss bär


  Hänsyn
Det är bäst vi försiktiga är
ingen är lik varann som bär
en vill prata
en an vill tig
nån är ledsen
somliga är gladelig
många en törn av livet fått
och vill gömma sig så smått


Lika värd

 
En vacker larv
ett försvunnet tidevarv
En tid av kokong
till skogens ljuva sång
En vacker dag i April
en behaglig fjäril blir til
en önskan en dröm
likt en skomakarsöm
Ett liv en mening
allt har sin plats även små ting
Flyg vackra fjäril flyg
världen är till även för dig


              Hon

             
Hon sitter där
                  hon som på hånskrattet bär
               hennes skratt i märgen skär
            kärleken hon beskär
            hon besjäl oss på livet
och allt vi vet
                     allt det vackra faller och dör
                    och vi enfaldiga vi ingenting gör


Hej
 
  Hej vad är det ni tror
att det i mitt hjärta bor
det är just vad det gör
och det är som sig bör
jag vill av kärlek leva
det kanske är det som är det skeva
att jag både kan och tror
att det i era hjärtan bor
både kärlek och smärta
vi har alla våra sår och fel
även jag min beskärda del
men vi kan alla våra fel rätta
och för dom andra berätta
så att ingen tror att dom är ensam

 

  Vad är det man förmår 
                     när man inte kärleken inte förstår
                  vart ska man leta någonstans
                  men var det därborta den fanns
               man kan leta överallt 
            men det förblir lika kallt
         om man inte ser
               vad som händer och sker
               kan man ej heller kärleken finna
            ej heller leva och finna
               att kärleken är runt omkring oss
            ett handslag en kram och någon att vara hos
         att bara vara ett eget jag
att tycka om sig ett slag

  

Den fantastiska

 J ag tycker inte om den här världen
                  med dess kapitalistiska värden
            vi har glömt varandra
         och alla andra
            vi lever på lånad tid 
               vi glömmer dom som ska ta vid
            vi gör soldater av våra barn
            vi döljer dem i missmodets garn
         vi gör allt
         för vårt hjärta är så kallt
         vi samlar på prylar och skräp
            tror det kan vara svar på det vi begärt


Att välja

Vad har vi för val
inuti våra skal
där vi torkar och kvävs
där egna vävar vävs
men som inte kommer till nytta
då vi fastnat i dysterhetens bytta
nej släng alla skal
för vi har faktiskt ett val
och trots alla kval
kan vi välja
att inte sälja
vårt liv till penningens tjänst
varför inte på kärleksstigar vandra
varför inte tänka på alla andra
som kanske vill liksom du 
leva idag och nu


               Till Ingrid

  Jag vill tacka för allt du mej lärt
                     om kärlek och allt jag håller kärt
            du har visat mej vägen
         till helt andra värden 
         du har tyckt och våga
         där jag ej vågat fråga 
               Du har visat att alla har vi sår 
      men att vi många når 
         när vi kärlekens vägar går
         än är vi i livets ungdom kvar
         och mycket kvar att lära har
Du är en sällsynt gåva
och jag vill dig lova 
         att inga andra vägar vandra
            än den kärlek vi har till varandra



Jag är din kära

  Jag är din kära
                  jag är dig så nära
               varför vill du mig nå
               måste jag stå på tå
               måste jag dig lära 
               hur du ska mig på dina händer bära
            när ska du mig se
            och emot mig le
                  utan att läsa mina tankar
               där du går och vankar
               och väntar på mina ord
               precis som det vore en gjord
            som jag skapat i nöd
            kan du ej se det som död
            när jag vänt mina tankar
         går du ändå och tankar
på min energi och vilja
                  du på mig knarrar som en gammal tilja


Idag

 
Ännu en dag
där ”Jag är jag
men liksom ändå
fastän dom är små
stunderna
där tvivlen får råda
jag tvivlar på världen
och dess kapitalistiska värden
om vårt kärlekslösa land
misstron mot band
som att hålla varandra i hand
 vart tog kärleken vägen ?
Girighet och hämnd vad är det för ord
på vår vackra jord
känner mig så ensam ibland
känner då inga band
som håller oss samman
det är tur dom är små
stunderna

 



En Dröm

 
Vilken dröm vilken smärta
det var jag men ändock inte jag
rödglödgad genom mage och arm
jag var rädd om någon annan
men till slut insåg jag
att det var jag

rädd att möta livet
jag jagades genom slemiga
stigar in i ett hus
låste förtvivlat
dörr efter dörr
för att stänga ute det
som jag var så rädd för
tills jag hamnade
i ett sista rum
en återvändsgränd
med ett fönster mot en avgrund
kasta mej ut eller
möta min okända jägare
 



    En tanke


 
Jag slås av en tanke att världen snart kreverar
      slår bokstavligen runt och havererar
det är snart kaos och oreda överallt
      och ska man tro allt blir det snart kallt.
Våra hav är gråa och dumpstationer
      några vilda djur snart vi inte ser
      ändå vill vi ha mer och mer.
På något konstigt sätt vi inte ser
      vad som hända om vi inte lyssnar
      vi kommer inte att höra när vinden tystnar
      när fåglarna tystnat det finns inga
   det finns ingen plats längre att tinga


Hur lång tid ska det ta oss alla
att förstå att det finns något annat
bakom alla våra fasader och hjärtan så kalla
vi tror att allt ska serveras på fat.
Tid och pengar är allt vi tror på idag
dom är nästan som en lag
var har vår identitet tagit vägen
man blir så smått förlägen
att egentligen behöva ställa en sån fråga
men kanske det behövs för att någon ska våga
ifrågasätta våra fula vanor att ta allt för givet
att ta det första klivet
och rädda det Jordeliga livet 

HALLO

Har ni ännu ej kommit på 
                  att jämlikhet kan vi aldrig få
               förrän allt vi gör är lika värt
                        Det ska inte betala sig mer att göra en sak
               än att byta blöja på lillens bak
               Har vi inte snart fått oss en läxa
               där barn så vildvuxet fått växa
            Priset är makt och flärd
            vanmakt och en förgiftad värld
               Nej Kärleken måste få en plats på vår jord 
          
så sant jag skriver  dessa ord
 

Kära vänner

Ni är mig så nära och kära
men tycks mig så långt borta
vi ofta skuldkänslor bära
och kommer ofta till korta
våra drömmar kommer ikläm
i vardagens eviga regler
vem är det som bestäm
vem är det som vägen visar
och återigen samma dumma fråga
vad är det som händer?????
Då och då tänds en låga
men ingenting händer
för ingen våga fråga
i vårt välbeställda land
där ingen vågar ta hand
 

Soldat

en soldat utan glädje och skratten 
                  en människa utan drömmar 
            är som en sjö utan vatten
            ett klädesplagg utan sömmar 
            ett skal fyllt med vanmakt 
         en siffra i en akt
                  Ja !Ack ! du glädjelösa människa 
            vad mycket du får försaka 
               för att fylla samhällets normer 
            när du inte lyckas förändra dess former 


VÅRT BYRÅKRATISKA LAND

Här i vårt byråkratiska land
går vi snart alla i band
vi frågar som bör
vad är det människor gör
våld och mord varje dag
Är det då ingen som förstår
att med vårt jag
är vi som igår
Vad är det i landet som händer
när döden vår lyxiga tillvaro vänder
är det då ingen som förstår
att snart ingen som fäller en tår
för våra känslor vi lärt  oss hålla inne
det lär vi oss i skolan
livet på en pinne

Vi får lära att livet är en plan
att göra oss rika som fan
där får vi lära oss lyda
och att alla inte är lika fina
Vi är inte något annat än soldater
inte ha några olater
Förstå att känslor är som dynamit
när man fått utstå mycket skit
så ibland blir det en exposition
och ibland någon tar sig en ton
Det pratas om frihet och egna val
men kommer vi ur våra skal
anpassas vi till samhällets vals
våra drömmar går i kras
som en ömtålig vas
vi kryper sakta in i vårt skal
för vi har inget val
kärleken sakteliga försvinner
om vårt vankelmod övervinner
våra känslor vi måste gömma
och våra drömmar glömma
för att passa in
i samhällets maskin
Man undrar hur människor orka
i denna fruktansvärda torka
där pengar och makt
ingått en pakt
att människor på ett sätt bringa
att sina medmänniskor förringa
När vi ska så nogsamt passas in

När Jag var
   

I gränslandets kalla värld

var jag varken det ena eller det andra

Det jag i barndomen blivit lärd

fick mej en olycklig väg att vandra

 

I gränslandets kalla värld

fick jag lära om det jag lärt

all min ångest som varit min värd

gått i mina fotspår legat vid min härd

har jag mött införlivat och bärt

bort till andra marker

 

I gränslandets kalla värld

har jag burit mina sorger

lärt mig att lyx och flärd

inte livet försörjer

att vi livet på jorden bör dela

för att vi ska känna oss hela

 

I gränslandets kalla värld

ej heller gemenskap stod att finna

alla tycktes så upptagna att hinna

leta efter något som inte stod att finna

fast den står så nära att  hitta

så tycks vi åt andra hållet titta

När jag var

I gränslandets kalla värld

fanns jag inte mer

ingen varken hör eller ser

gömde mig bak ett sprucket skal

hade inget annat val

 

I gränslandets kalla värld

bak ryggen på vita rockar

tappas vi genom trasiga nät

De som  är inom psykiatrins toppar

de stympar våra drömmar och symboler

dom våra kroppar itu har skärt

 

I gräslandets kalla värld

har de lärt oss vilse komma

kallar det vi i barndomen lärt

för hallucination en dröm vi närt

att vi ej kan bära minnen

att vi bara ”nu” är från våra sinnen

 

I gränslandets kalla värld

är ett liv utan drömmar

ett liv utan viljans strömmar

ett öde landskap utan färg

ett sönderstyckat öde

ett förstoppat system utan flöde


När jag var

I gränslandets kalla värld

vi måste hitta vår egen värld

en egen gyllene härd

att vila våra trötta själar

hitta en väg där ingen

trampar på våra hälar

 

I gränslandets kalla värld

har jag hittat mitt jag

en liten flicka ljuvlig so m en dag

hon hjälper mig att hitta

mina hopknutna känslor

hon hjälper mig att titta

i det svarta hål där dom bor

 

I gränslandets kalla värld

finner jag mitt eget trygga

där jag på egna drömmar kan bygga

Mina känslor kan jag nu bära

dom är mina vänner och redskap

hoppas jag kan använda dom rätt

och göra på bästa sätt

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

25.01 | 09:50

Tack Inger för din berättelse på den här sidan. Att läsa och reflektera din text ger mig möjlighet att ännu bättre försöka förstå medmänniskor i min närhet.

...
30.07 | 01:08

Mysigt!
Hälsningar
Maj-Lis

...
05.07 | 14:36

Kul! Syrran!

...
22.11 | 01:13

Det är lustigt hur livet ter sig

...
Du gillar den här sidan